Vi växte mer och mer in i cupen för varje match.

De första två eller tre matcherna var ganska dåliga, men sedan hämtade vi verkligen upp oss i sista matchen som vi var tvungna att vinna.

Och sedan blev vi bara bättre och bättre.

Det var en konstig futsalcup, för det tog ända till den fjärde matchen innan vi började spela så som vi ville och så som vi hade tränat de senaste två veckorna.

Eftersom det var vår första futsalcup för säsongen verkade det som att vi mer rädda för att förlora än för att vinna. Detta återspeglades i hur vi spelade i de tre första matcherna – nervöst, ostrukturerat och bolljagande.

Men när det kom till den sista matchen i gruppspelet, och vi var tvungna att vinna för att nå semifinalen, då plötsligt slog vi om och vann med 3-0 mot ett mycket bra Svalövslag.

Och vi fortsatte på samma sätt till att vinna semifinalen med 3-0 mot Vellinge IF, och trots en bra prestation i finalen kunde vi inte avgöra matchen på normaltid utan der gick till förlängning, en 50/50-match med bara VAIFs två utespelare mot Bortashusens BKs två utespelare som fick avgöras i en sudden death.

Och det var våra motståndare som vann cupen genom att sätta det avgörande mål.

Trots det så bevisade vi för oss själva, att om vi är mer modiga och spelar mer strukturerat med energi så har vi stor chans att nå fler finaler!

Bra jobbat grabbar att ta silvret 🥈