Jag känner att jag har använt yttrycket "‘a game of two halves" rätt så ofta i år. Vad jag menar är att sättet vi spelade fotboll på i första halvlek inte kunde vara mer annorlunda än hur vi spelade fotboll i andra halvlek, eller som vi säger i Storbritannien, skillnaden mellan de två halvlekarna var som ”chalk and cheese” eller ”black and white” 😊.

I andra halvleken visade vi passion, kämpaglöd och vilja att jobba tillbaka bollen på mittfältet, vilket gjorde att vi hade mer boll och dominerade andra halvlek. Medan första halvlek var raka motsatsen, vi saknade energi, lust och motivation att jobba tag i bollen eller att göra jobbet hem. Vad gjorde att vi ändrade oss i andra halvlek, att vi spelade som ett lag, fullt av energi och tog löpningarna? Bra fråga! Hittar vi svaret på det kommer det bli många segrar framöver för oss i serien i år!

Jag tänker inte beröra första halvlek så mycket, eftersom det inte finns mycket positivt att säga. De första 40 minuterna såg det ut som att vi inte ville befinna oss på Svalebo IP en fin solig dag och spela fotboll. Vi saknade energi och iver, vilket gjorde att GIF Nike dominerade större delen av första halvlek. Allt som kunde gå fel gick fel. Vi saknade gnistan som hade behövts för att tända och tagga igång oss. Därför var det ingen som blev överraskad när GIF Nike tog ledningen med 0-1, och stod sig till halvtid. En ledning som hade kunnat vara större om det inte varit för Theo Hultin i vårt mål, målvakt från P08-laget som gjorde fin debut i juniorlaget. Vi hade ett par lägen i slutet av första halvlek, men vi behövde absolut ändra något i halvtid för att vi inte skulle riskerar att förlora matchen pga dåligt spel.

Vad hände i halvtid som gjorde att vi visade upp en av de bästa fotbollsprestationerna i år? Som jag sa tidigare, bra fråga! Var det John Sjöstedt som kom in från bänken och gav oss den välbehövliga energin och drivkraften som saknades i första halvlek. Eller var det spelarna som insåg att så här kan vi inte fortsätta, eller var det huvudtränaren som skrek på spelarna så att hans familj och vänner hörde honom hem till Everlöv? Jag skulle säga en kombination av alla tre. Men vad det än var, vilken skillnad det blev!!

VAIF dominerade andra halvlek, grabbarna gjorde allt rätt som de inte hade gjort de första 45 minuterna. Vi visade kämpaglöd och energi, vilket gjorde att vi jagade bollen över hela planen. Det stressade GIF vilket gjorde att deras spelare tvingades till misstag som vi utnyttjade. Det var våg efter våg av anfall från VAIF-killarna, och det var bara en tidsfråga innan vår reducering skulle komma, och ta oss tillbaka in i matchen. Det första av våra tre mål i andra halvlek kom från John Sjöstedt, när han drev bollen genom mittfältet för att sedan ta emot bollen tillbaka i GIF Nikes straffområde och kyligt bredsidade bollen i mål till 1-1 i 72:a minuten.

Målet väckte nytt liv i VAIF-killarna. Noel Andersson kom in som högerback, och bara några minuter senare slog han ett inlägg från höger som möttes med en fin nick av Oscar Linde som gjorde 2-1 i den 76:e minuten. Viggo Larsson gjorde sedan 3-1 i den 86:e minuten efter en fantastisk löpning på vänsterkanten. GIF Nike lyckades få in en reducering i slutminuterna vilket satte slutresultatet till 3-2!

Så vad var orsaken till förändringen när vi gick från 0-1 i halvtid till 3-1 inom loppet av 14 minuter i andra? För mig var det att tro på sig själv, visa vilja och hunger att vinna på mittfältet, att återta bollen snabbt efter att ha tappat den, och komma med fart utmed kanterna. Detta kombinerat med några viktiga byten som påverkade spelet positivt när de kom in.

Jag hoppas det vi presterade i andra halvlek ger oss lite självförtroende framöver, att det bevisar för pojkarna att om vi vill kan vi konkurrera på den här högre nivån! 

Härnäst möter vi Eskilsminne IF 1, på söndag den 28 april kl 13.00 på Västergårds IP.

Mvh

Sunil Ramkali, Huvudtränare, HJ lag